Så länge jag kan minnas har jag fascinerats av ord och språk. Jag gillar att leka med ordens form och semantiska innebörd. På den här bloggen skriver jag om olika fenomen i svenska och engelska språket eller vad som kan hända i översättningen dem emellan. Välkommen att vara med i diskussionen!

"Jag tror att katten vill gå in."

"Jag tror att katten vill gå in."

Den här meningen har förstås endast en betydelse, rent bokstavligt. På pragmatisk nivå är det en helt annan sak. Då betyder meningen i själva verket: "Är du snäll och släpper in katten?" eller - ännu hellre - "Släpp in katten". Frågan kan ju faktiskt också, rent bokstavligt, leda till att den tilltalade fortfarande inte förstår att det man verkligen vill är att denne ska släppa in kissen.

Det här är ett intressant fenomen.
Det pratas mycker om manligt och kvinnligt idag, något som förstås gäller även i språket. Det har forskats mycket i genusbegreppet rent språkligt genom åren, och inom språksociologin finns även begreppet sexolekt (att jämföra med dialekt, sociolekt och kronolekt).

Rent generellt påstås det att kvinnors språk är mer abstrakt än mäns språk. Det brukar exemplifieras med historien om två personer som är ute och åker bil. Bilen närmar sig ett kafé och den kvinnliga passageraren säger då: "Jag undrar om de har kaffe här". Beroende på om föraren är en man eller kvinna blir då svaret: "Det är klart att de har, det är ju ett kafé" respektive "Är du sugen på en kopp? Ska vi stanna?"

Visst är det överdrivet, men skillnaderna finns ändå där. Det kan katten intyga  .


 
 
 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S